Alla människor drabbas någon gång i livet av större eller mindre kriser i någon form.

Kriser kan i vissa fall vara relaterat till en helt naturlig utvecklingsfas i livet, som till exempel att börja på ett nytt jobb, bli förälder, åldras, gå i pension m.m. Men det kan också vara en följd av en oväntad och i vissa fall traumatisk händelse man varit med om, såsom förlusten av en anhörig, allvarlig sjukdom, våldsbrott, förlust av jobb eller en separation. Det är viktigt att tänka på att det som är krisartat och traumatiskt för en person behöver inte vara det för en annan. Varje enskild persons reaktion är unik och ska bemötas med respekt.

Oavsett vilken form av kris det handlar om kan den få konsekvenser för individens fysiska och psykiska hälsa, samt dennes sociala liv, om den lämnas obearbetad. Det kan ta sig uttryck i olika kroppsliga symtom som till exempel huvudvärk och magbesvär. En obearbetad kris kan även leda till olika former av psykisk ohälsa, som depression, ångestsyndrom, missbruk eller självskadebeteende. Det kan likaså få ogynnsamma följder för den drabbades sociala liv och kanske medföra separationer, arbetslöshet och utanförskap, vilket ytterligare förstärker krisen. 

Att på egen hand ta sig igenom en tuff kris kan vara oerhört svårt. Att få prata och sätta ord på hur man känner och vad man varit med om är ett första steg mot att må bättre. Att sedan få verktyg för att kunna bearbeta och gå vidare efter en kris skapar förutsättningar för ett liv med god livskvalitet.